Nu tänkte jag skriva lite granna om hur vi människor ibland litar på våra sinnen så mycket att det kan leda till vår död.

Först och främst måste vi förstå hur vårt balanssinne fungerar.

Balansorganet sitter i örat bredvid hörselsnäckan och består av tre stycken vätskefyllda båggångar. Bågarna löper i tre olika plan vinkelräta mot varandra och vid änden av varje gång finns sinneshår som känner av vätskans rörelse.

Balansorganet

När vi sitter still står vätskan still och vi upplever det samma. När vi rör på oss känner balansorganet av rörelserna i alla riktningar och vi kan hålla balansen.

Det som är det luriga är att balansorganet uppfattar bara momentana hastighetsförändringar dvs, accelerationer. När vi sitter på bussen känner vi hur bussen gasar, bromsar och svänger men när vi åker rakt fram i en konstant hastighet upplever vi det som om vi står still (om vi inte tittar ut vill säga). Om man blundar och snurrar på en stol etableras vätskan efter en stund och vi upplever ingen förändring. När man sedan stannar stolen och tittar upplever balansorganet detta som en hastig förändring och vi känner oss snurriga trots att vi står still.

När bussen åker med konstant hastighet upplever vi ingen rörelse.

Nu vet vi hur organet fungerar och kan ta ett exempel som i slutet leder till en olycka.

När man flyger i moln finns inga yttre referenser att navigera efter. Instrumenten visar hur planet ligger gentemot marken, när vi stiger, sjunker, svänger osv. Små accelerationer uppfattas inte av balansorganet och vi kan därför inte flyga ”på känn”. Skulle vi släppa blicken från instrumenten en stund och glida ifrån det ursprungliga läget märker vi inte detta utan upplever att vi fortfarande flyger i samma riktning.

När vi sedan upptäcker på instrumenten att vi ligger i en vänstersväng med 30 graders lutning känns det rätt konstigt då vi själva upplever att vi flyger rakt fram.

Det är nu den stora förvirringen kommer in. När vi rätar ut planet gör vi detta snabbare än när vi ”gled ifrån” kursen och balansorganet reagerar. Det kommer kännas som om vi har börjat svänga höger istället, när vi i själva verket ligger helt plant och flyger rakt fram. Skulle man i denna situation lita mer på sig själv än på instrumenten leder detta oundvikligt till ett haveri såvida inte sikten blir bättre och vi får yttre referenser att flyga efter.

Det gäller att hålla koll på instrumenten

Jag minns under utbildningen hur min lärare demonstrerade det här genom att ge mig en ögonbindel när vi var uppe och flög. Jag tog på mig bindeln när vi flög rakt fram och han tog över spakarna. Han lade planet i en brant stigning med nästan 130 graders lutning dvs halvt upp och ner. Skicklig som han var gjorde han detta mycket långsamt och jag med bindeln på upplevde bara en svag stigning åt höger. När han sa åt mig att ”ta över spakarna och räta ut flygplanet” tog jag av mig bindeln och trodde först inte på instrumenten. Flyger vi upp och ner??!!!

Upp och ner??

Om man som oerfaren pilot tror sig kunna behärska flygandet i dåligt väder skall man tänka om. När man väl sitter där utan yttre referenser är det mycket lätt att lita mer på sig själv än på instrumenten och olyckan är inte långt borta.

Så här ser instrumenten ut när man flyger rakt fram

och så här ser dom ut när man flyger.. ja just det. Hur ligger flygplanet?

Klicka här får du se

Charlie