är slut! En varm och go vecka på Franska Rivieran var välkommen efter allt midsommarstök på jobbet.

Klas har flytt Sverige och flyttat till La France. Ibland är det bra att känna folk som beger sig iväg från Svedala för att bosätta sig där befolkningen inte ser ”väder” som ett samtalsämne.

Flyger gör man billigt med Sterling och från dörr till dörr tar det ca 5 timmar att ta sig dit.

Första dagen tillbringades på stranden i Antibes. Som vilken svensk som helst på semester tänkte jag ta vara på solen i största möjliga mån. Klas insisterade på att solkräm bör användas men jag tänkte att det skulle gå bra utan. Det gjorde det inte. Något svedd i fejset smörjde jag sedan snällt in mig resten av vistelsen.

En av dagarna tog vi motorcykeln och körde runt i de närliggande regionerna. Vi var i Nice och i Vence, en liten stad med ett jättestort träd. Det var tydligen en turistattraktion det där trädet men det berodde nog bara på att människan som skrivit turistinformationsboken var lite dum i huvudet. En god bananasplitt avnjöts dock i skuggan av trädet.

Vi besökte Italien en av dagarna för att jag skulle få visa den riktiga fegisen i mig. Klas kompis Johannes hade ordnat en liten instruktörledd utflykt där det skulle badas, hoppas, klättras och dykas. Sporten kallas för Canyoning och man kan väl säga att det är lite som forsränning, fast utan båt, och inte så mycket fors eller ränning för den delen heller. På vissa ställen var man tvungen att hoppa ett par meter för att komma vidare men på andra ställen kunde man OM MAN VILLE hoppa drygt 6 meter ner i ett litet hål med vatten. Inget för en logiskt tänkande varelse som mig. Fegis kallar vissa det 🙂

Nedan ser ni en bild på mig när jag graciöst forsar fram mellan stock och sten.

Den näst sista dagen tillbringades i Monaco där marinmuseet besöktes. Grymt många coola akvarium med fiskar i alla dess färger, hajar, rockor och muränor.

Vi lyckades nog skymta alla fiskar som är med i Hitta Nemo. Inte Bruce dock, han var hemma i skåne och hälsade på sin pappa som han letat efter i så många år och tillslut funnit. Vilken solskensthistoria.

Men vänta lite här tänker ni, det där kan ju inte stämma. Nej, det är sant, Bruce är en haj och ingen fisk.

Värmen var tryckande på utsidan så det var skönt att få gå inomhus i denna stora stenbyggnad en stund.

Monacos lilla båthamn i bakgrunden, ungefär som Saltholmen här i Göteborg.

Charlie